Sjuka barn, dåligt samvete.
Skrollar genom Facebook och ser några inlägg i diverse mamma/föräldragrupper om sjuka barn och/eller barn med problem på något vis. Barn som får ligga på sjukhus, sondmatas, ha stomi, opereras osv..
Och jag känner att jag är så fruktansvärt glad över att vi har ett friskt och starkt barn.
Samtidigt som jag känner mig glad över det så får jag även dåligt samvete över att jag känner mig glad. Dåligt samvete gentemot de föräldrar vars barn är sjuka. Jag lider verkligen med dom.
Sen kommer tankarna och jag försöker sätta mig in i deras situation. Då övergår glädjen och det dåliga samvetet till en stor klump i magen, en klump av världens ångest.
Jag skulle gå i tusen bitar om jag fick se Oden ligga inlagd på sjukhus och vara riktigt sjuk.
Jag blir liksom nedstämd bara han är lite förkyld..
Jag är så fascinerad över hur dessa mammor orkar. De är så sjukt starka.